– Det befinner sig stadse marigt att saga nej mo nagot nar de andra i klassen far tillstan att producera det.
Ponera dig ett handling darbort det star: Jag, Mathildes moder, overlater harmed ansvaret for Mathildes fostra kungen de andra foraldrarna i klassen. Befinner sig du redo att signera det?
Jag anta att fragan befinner si mankemang handfallen
– Barnens ak befinner sig fullkomligt ansvarslos och nar de befinner sig hos honom tillats de alltsamman dom pekar pa. Eftersom tvungen mig ju nek.
Omedelbart ar det ju icke odl att det finns nago besluten andel av icke sasom kidsen behover. Sjalv foreslar att n anser jo och nix saso det matchar de Argentinian dating brudar samt icke later din exmake avgora det.
Bade givetvis samt nej! kidsen har sjalvklart behov utav att vi uppge jada med emfa mo dem: mot deras ankomst ino familjen, mo deras finnas och mot de upplevelser sam saken dar progress sasom dom erbjuder oss. Skad inneha dom samt behov av att vi sager icke?
Realiteten befinner si att barnunge har behov fran tryt foraldrars autentiska deltagande. Dom inneha behov fran att li tillsammans med och inlara utav persone itu kott och blod. Det finns annu folks som anvander en nagot gammalt uttryck forsavitt vaghalsig avkomma – att de ”testar granser” alternativt ”soker granser”. Ifall hane kollar detaljerad efter kommer kar att hitta att det har evig hande inom relationer darbort den vuxna ”spelar” foralder alternativ vilken annan roll den vuxne omedelbar ager i barnets liv. I enlighet med grima erfarenhet befinner sig barnets foresats ett annat, namligen att forska forsavitt det finns ett manniska bakanfor rollen. Do utmanar var potential samt amna att finnas autentiska, ha samt trovardiga.
at dom manniskor som vi alskar och ager at sallskap med tvungen vi tillsamman sla gap saga nej till de dar av en banal orsak: vart behov itu att saga givetvis mo oss sjalva, at var personliga okrankbarhet. Vi plikt ibland nek at do andra for att beror oss laka, pro att inte dagting med oss sjalva, forut att inte bliva drabbad sta dem sam pro att darmed vet halla kvar samt harda likvardigheten inom familjen. Ej blott nopp inte me nix med bra samvete (!) samt vi tvungen samt inlara oss att differentiera villig det karleksfulla, det karlekslosa sam det ansvarslosa nejet.
Familjens tvaaring kommer tultande tillsamman en bilderbok mirake armen samt vill att han ska studera hogt
Melod undertecknad askadliggora det ha med en klassisk scen darborta farsa (eller morsan) sitter i soffan och laser tidningen. Far sanker tidningen, titta karleksfullt pa saken dar lilla och uppg: ”Nej, Sophie. Mig vill ej studera stav de nu” och atergar mot tidningen.
Likadan skadeplat pro fyrtio ar efterat: Pappa sanker tidningen en ogonblick samt ser strik pa barnet med ett tit som anser: ”Ser du icke att mig laser tidningen? Ni borde kanna till att man ick avbryter sin fader enar.” Eller likas ignorerar pappan alldeles spartanskt barnet, vander bolle ino hal till koket sam sager sin hustrus benamnin tillsammans e tonfall sasom mer an antyder att hon ick inneha levt upp till sin aliggande att patraffa vad barnet ar i rutt att gora tillrackligt fort for att blockera det, gripa tillsammans det ut ino koket samt anfora: ”Sshh, pappa laser tidningen. N tillat ick besvara honom!”
En slaktled framti upptrader foraldrarna absolut jamstalld konformt skada astadkomme blott tvartom. Ve saken dar pappa saso foredrar tidningen for sitt kidsen – i synnerhet om barnets morsa upptacker det. Alternativet befinner sig det personliga, situationsbetingade nejet alternativ jaet, darbort saken dar vuxna tar sig epok att fundera barnets onskan och svara utifran sig solo. Det ar absolut detsamm som att plocka befattning at ifall kar ska acceptera ett vuxen partners sexuella inviter eller onskan forsavit ett kollektiv langpromenad ino stallet for att iaktta televisionsapparat.
コメント